Litografins historia

Den litografiska tryckmetoden uppfanns av tysken Alois Senefelder på 1790-talet.

Frans Hanfstaengls litografi som porträtterar Alois Senefelder

Metoden, som baserar sig på det faktum att fett och vatten stöter ifrån varandra, blev genom sin enkelhet och sina möjligheter att billigt framställa stora upplagor, snabbt mycket populär. Redan på 1810-talet tillämpades metoden i Sverige.

Med uppfinningen av litografin öppnades möjligheten att utveckla ett modernt informationssamhälle. Metoden erbjöd lösningen på problemet att snabbt, billigt och enkelt kunna massproducera skriven information och bildinformation. För den framväxande tidningsbranschen var detta en grundförutsättning.

Mycket tidigt upptäckte också konstnärerna vilken potential som rymdes i litografin. Till skillnad mot tidigare grafiska metoder blev det nu möjligt att omsätta måleriets kvaliteter till grafiska upplagor. Konstnärer som tidigt arbetade med litografi var t.ex. Goya, Delacroix och Toulouse-Lautrec.

Den tryckbärare som ursprungligen användes var sten. Benämningen litografi kommer från grekiskans litho=sten och grafein=skriva, dvs. skriva på sten. Den sten det handlar om är den speciella kalksten som finns i trakten av Solnhofen i södra Tyskland och i bergsmassivet Cevennerna i södra Frankrike. Det som gör kalkstenen i dessa områden så speciell är att den är extremt hård eller kompakt, vilket gör att den klarar trycket i pressen utan att spricka. Dessutom har den förmågan att hålla fukt länge och är också extremt mottaglig för fett, egenskaper som är helt nödvändiga för en litografisk tryckbärare.

Plåt som tryckbärare blev tidigt ett alternativ till den tunga stenen. Redan Senefelder använde sig av zinkplåt för att framställa litografier och senare kom också aluminiumplåt till användning. Genom att låta en gummivals passera över tryck bäraren, fånga upp trycket och sedan lägga över det på tryckpapperet, kunde man arbeta rättvänt. Det direkta trycket blir ju alltid spegelvänt. Därmed hade man uppfunnit offset-trycket. Genom att låta tryckbärare, gummivals och tryckpapper rotera mot varandra hade man uppfunnit rotationsoffsettrycket och denna metod är ännu i dag den kommersiellt mest använda tryckmetoden.

De flesta av 1900-talets stora konstnärer har prövat på det litografiska uttrycksmedlet. Man kan nämna namn som Picasso, Chagalle, Miró och Legér. New York skolans konstnärer, t.ex Jackson Pollok , liksom popkonstnärerna, exempelvis Andy Warhol, var mycket flitiga att använda sig av litografin.

I Sverige insåg Konstfrämjandet, under senare hälften av 1900-talet, att litografin är en ypperlig konstform för att sprida god konst till ett rimligt pris