Astrid Sylwan

Astrid Sylwan är en av Sveriges idag ledande kolorister. Färgen är det väsentliga fokuset och det huvudsakliga kärnämnet i hennes måleri. Efter år av förberedande studier på folkhögskola och universitet gjorde hon 2005 sin examen och har sedan dess stadigt byggt upp sin karriär på att utforska de förlösande krafterna som hon använder i sin omfattande palett. Alla färgers prakt tar plats på hennes monumentala målardukar. Storleken är något som hon med lite humor sagt kommer an på machokulturen i konstvärlden. När hon använder den rosa färgen, som hon favoriserar, uppstår en kontrast i könsnormativa aspekter av hantverket. Storleken gör också att mer rörelseenergi måste frigöras och man måste använda mer än bara handleden och finmotoriken i fingrarna som man kanske gör då man lägger sin färg på en duk av ett enklare format. Hela armen, armbåge, axel, skuldra måste aktiveras precis som resten av överkroppen, höfterna och fötterna måste komma i rörelse för att färgen ska ge liv till hennes målardukar.


”Sökljus”. Monumental monotypi (240×130)


”Hålla kvar”. Sprite-bite etsning.

Väldigt tidigt i sin karriär fick hon och Ateljé Larsen kontakt med varandra. Ateljé Larsen är en grafikverkstad med anor. I nästan 15 år har de arbetat tillsammans och tryckt Astrids grafiska upplagor. Att översätta ett måleri till ett grafiskt hantverk kan vara en utmaning och under dessa år av samarbeten har deras hjärnvågor synkroniserats och experiment med tekniker i koppar har lett till att Astrid idag har en stabil samling av spännande grafisk konst i sin repertoar. Just här i det konstlitografiska museet visas för första gången den större arsenalen av Astrids etsningar och monotyper på en och samma kvadratmeteryta. Att ha fått möjligheten att presentera detta för allmänheten är något vi, den Litografiska Akademin, är både väldigt glada och mycket stolta över.

 


”Sökljus”. Monotypi.


”Så som min egen andning II”. Sprite-bite etsning.


”Andrtag II”. Sprite-bite etsning.


”Andteag VI”. Sprite-bite etsning.

I de astronomiska vetenskapsfältets sökande efter svaren på rymdens gåtor används den senaste teknikens bäst finkalibrerade instrument. Genom att koncentrera ett spektroskop, som mäter ljusvågor, mot en stjärna finns möjligheten att hitta planeter. Spektroskop avslöjar med ljusets hjälp var det finns eventuella himlakroppar bestående av mineraler, gaser och andra kemiska föreningar. Av intresse är vatten, kolmonoxid, koldioxid och metan vilket avslöjar om planeterna har kvalitéer som kan jämföras med jordens och att det kan finnas möjlighet till utomjordiskt liv där.
Astrid har ett eget liknande verktyg som hon i stället riktar mot sitt inre. I hennes eget själsliga universum hittar hon ett eget spektrum. Med hjälp av hela kroppen, från fötterna, höfterna, upp genom ryggraden, vidare till axeln, genom hela armen och ut på duken skapar hon en egen värld som hon ger liv åt med de färger som hon väljer att plocka ur sitt breda färgband. Färgfält rinner nerför duken, vilda penseldrag brottas med varandra, partier målas över och nya kulörer prövas. Färgerna kommunicerar, grälar och bråkar eller ger varandra komplimanger och lyfter upp varandra. Kaos och/eller harmoni. Slutresultatet blir en kosmisk explosion av färger. En Big bang av nobla gaser och ädla metaller finns kvar att betrakta.

 


”November”. Monotypi.


”November”. Monotypi.


”November”. Monotypi